Seglats från Kreta till Malta
Trots att man vuxit upp sjön Vättern har jag aldrig riktigt fastnat för båthobbyn eller segling. Även om en del vänner har och har haft både motorbåtar och segelbåtar sträcker sig min erfarenhet av segling endast till ett par sporadiska turer på Vättern samt en tur med Lars mellan Nice och Cannes. Jag har dock en liten roddbåt som jag ibland åker ut och fiskar abborre med, men endast om solen skiner och sjön är som en spegel. Då kan man sitta där vid en vassrugge med en kopp kaffe och låta tankarna vandra.
När Lars frågade om jag och Melinda inte ville följa med på en seglats i under vår semester så tvekade vi inte att hänga på. Man har ju en bild i huvudet av vad segling är, och på Medelhavet, som inte är så stort på kartan, verkar det ju helt underbart. Vi bokade flygbiljetter till Kreta och for iväg första dagen på semestern. Vi mötte upp Lars i Chania och installerade oss på hans båt. Efter en middag gick vi till sängs för att på förmiddagen därpå göra oss redo att lämna Kreta.
Vi hade cirka fyra dagar av segling framför oss och jag och Melinda såg mycket fram emot att tillbringa tid med Lars. Faktum är ju att jag inte har tillbringat mycket mer än någon dag i hans sällskap tidigare (svaret på varför är en annan historia), och seglatsen skulle innebära många tillfällen att sitta och prata och diskutera allt möjligt. Allt började bra som förväntat, vi gick igenom säkerhetsrutiner och vi lämnade Kreta under uppsluppna förhållanden. Väl ute på havet insåg man att det är lite större rörelser i vattnet än hemma i min roddbåt, som jag ju helst bara är i om det inte blåser, vilket resulterade i att både jag och Melinda blev rejält sjösjuka. Jag befann mig i sittbrunnen och kunde inte gå ner i båten och Melinda, som gick ner i hytten när hon kände sig dålig, blev kvar där. Vi var helt utslagna under 24 timmar, jag låg uppe i sittbrunnen och Melinda under däck. Under natten var det ganska hårda vindar och Lars kämpade med seglingen, medan jag låg där och kunde inte röra mig, det kändes hemskt, för helt ville jag ju vara med och hjälpa till. Men, efter en dag så började det kännas bättre och både jag och Melinda fick sjöben som det tydligen kallas. Efter detta så har vi haft tre underbara dygn till havs, jag trodde inte att tiden på Medelhavet skulle gå så fort, men plötsligt var vi framme vid Malta.
Vi anlände med fulla segel till den lilla fiskebyn Marsaxlokk som låg innanför en industrihamn. Trots en viss dimma av olje- och dieseldoft hade vi en trevlig kväll i den lilla byn med god mat och dryck. Men vårt mål var hela tiden huvudstaden på Malta, Valetta, som vi seglade till dagen därpå.
Vi som har följt den här bloggen hela vägen och sett att Lars haft lite småproblem med diverse trossar i hamnar och pappers-strul. Det är lite ”kul” att läsa om de små missöden som inträffar, och man kan med en liten fnissning inse att man tydligen kan göra samma fel flera gånger. I Valetta hade vi för avsikt att ankra, men vad vi kunde se skulle man ligga vid bojar. Vi valde ut en lämplig boj och närmade oss den medan jag stod redo att fästa tampen vid den. Sagt och gjort, tampen var fäst och vi skulle backa från den och avsluta angöringen. Det var då det inträffade, båtens propeller fastnade i bojens tross med motorstopp som följd. Där satt vi fast utan att komma loss, tredje gången gillt? Lars, som tar allt med ro har jag lärt mig, lät sig inte bekymras. Han kontaktade den lokala marinan som skickade ut en dykare som åtgärdade felet och visade oss till rätta med båten. Vi hade valt fel plats, som besökare förväntas man befinna sig precis nedanför Valettas gamla fästningar och fort, nära Marinan och gästhamnen. Lars ankrade på angiven plats men blev återigen rådd att flytta fram båten några meter. Sagt och gjort, bara att lätta ankar och köra (säger man ”köra”?) fram några meter. Problemet är bara att ankaret också fastnat i något på botten. Så nu ligger vi här, rejält ankrade, några meter fel om man ska vara petig, nedanför Valettas fästningar och fort. Det får bli att kontakta samma dykare igen, det verkar som en bra affärsidé att ha en massa kedjor och annat på botten av en gästhamn…
Jag och Melinda åker hem till Sverige på söndag, och det känns alldeles för tidigt att åka redan. Sällan har en semestervecka varit så här innehållsrik och lärande. Vi har haft många intressanta diskussioner, och många roliga stunder. Melinda har lagat underbara luncher och middagar på båten och att blanda upp dagarna med en espresso och en delad kaka med Lars är inget jag vill vara utan. Hoppas vi kan komma och besöka Happy Days snart igen :).
Tack för en underbar vecka i Medelhavet Lars!! // Markus och Melinda.
Happy Days 