Efter att ha tillbringat några dagar i ett regnigt Providenzia så går vi nu mot bay Islands som ligger utanför Honduras och får hoppas på bättre väder. Räknar med att komma fram på tisdag.

Apres quelques jour en Provedenzia nous partons vers bay Islande qui ce trouve en Honduras. Espérons être la bas mardi.

Nous partons vers ProvedenIa après avoir passer 10 jour a Bocas Del Tores avec son Carbeval, les surf, plongé…..on sera la mercredi matin si tout va bien

Så bar det dags att lämna Bocas del Tore mes sin karneval, surfing …… Vi går mot Provedenzia (en colombiansk ö på vägen). Beräknar vara framme onsdag förmiddag om vindarna stämmer.

Några vänner från Nice ankom i dag  vi stannar här i Bocas Del Tores några dagar innan avfärden mot Gautemala

Quelques amis de Nice viennent d’arriver cet après midi  on va rester quelques jours à Bocas del toro avant le départ pour Guatemala

Klockan 07.48 den 31 januari, Flight Delta 9478, från Linköping till Amsterdam. En flygvärdina kommer fram till min plats och meddelar att jag inte kommer hinna med mitt anslutande flyg som skulle ta mig till Atlanta (och därmed missa flyget till Panama City). På grund av snö i luften lyfte vi en halvtimme för sent, man var tvungen att isa av flygplanet. Visste de inte att det var kallt ute, och kunde påbörja av-isningen lite tidigare tänkte jag för mig själv när jag vänligt tog emot beskedet. Ingen ide att börja argumentera, jag kan ju inte ändra något ändå.
Saker ordnade sig, efter en språngmarch genom Amsterdams flygplats klev jag med andan i halsen som sista passagerare in på flyget mot Atlanta. Skönt, jag skulle hinna med flighten till Panama! Värre var det så klart med det incheckade bagaget, och de cigariller jag lovat köpa med mig. Jag tror att cigarillerna var det mest efterlängtade där på båten utanför Panama, men som sagt, det hanns inte med.

Väl i Panama kom inte mitt bagage, vilket innehöll en del grejer som Lars behövde på sin båt. Hur skulle den kunna springa till planet fortare än jag.. Jag beslöt att vänta ett dygn extra i Panama City, så väskan skulle hinna ifatt mig vilket den gjorde kommande kväll.

Det hostel jag bodde på skulle fixa en jeep som skulle ta mig till San Blas, Carti, där Lars låg med båten. Det är ett område som huserar ursprungsbefolkning, och som ligger väldigt otillgängligt. Nu blev det en vanlig taxi och inte en jeep, och som inte riktigt hittade dit jag skulle. Efter lite frågande stod vi på en väldigt, väldigt dålig väg vid en slags tull mitt i skogen. Taxin fick inte köra längre då endast fyrhjulsdrivna bilar var tillåtet i området. Så taxin släppte av mig och försvann tillbaka till stan. Jag stod nu ensam med en massa personer som ville att jag skulle betala tull. Jag förväntades betala 20 dollar för att få komma vidare. Då taxiresan blev dyrare än förväntat hade jag bara 12 dollar kvar (klantigt av mig), vilket de efter lite diskussion godtog. Diskussionen var lite svår att navigera i, då deras ledares rubiks kub upptog det mesta av deras koncentration..

Lång historia kort, jag fick till slut lift av en förbipasserande pickup till kusten och tog mig ut till segelbåten. Där blev jag välkomnad av Lars och jag kunde pusta ut i förvissning om att jag tagit mig ända fram, dock en dag senare än beräknat. Båten låg mellan tre öar som befolkades av ursprungsbefolkningen. Se Kerstins inlägg, hon var ju där några dagar före mig :).

Redan samma eftermiddag påbörjade vi seglatsen mot Boca del Torres, med ett stopp vid en ögrupp ett par timmars seglats från Carti. Vi stannade två nätter där, snorklade och trivdes. Dag tre tidigt på morgonen började vi segla mot Boca del Torres, en seglats beräknad att ta cirka 36 timmar. Tydligen har jag inga sjöben, så jag blev sjösjuk så fort vi kom ut på öppet vatten.. Det hela slutade med att jag var nere för räkning hela vägen, och Lars fick sköta allt tills vi var framme. Jag får erkänna att jag besökte relingen på båten både en och två gånger. Med motvind och motorkrångel tog det 50 timmar innan vi var framme och jag kunde börja fungera igen.

Nu har vi legat här i Boca del Torres några dagar. Boca del Torre består av några öar som inhyser en del hotell och hostels med surf/dykturister som huvudnäring. Tiden fördriver vi med att fixa saker på båten och då och då åka in till land och se oss omkring. Lars är nog glad att jag är med ombord, för det är en del saker som behöver överyn och justeringar. Vi (läs jag) har fixat luftläckage i bränslesystemet till huvudmotorn, bytt ena färskvattenpåfyllningen, bytt gps, fått loss stopp i avloppet, lagat fiskerullen, justerat tomgång på utombordaren till dingen. Självklart hade han ju gärna gjort detta själv, men någon måste ju se till att det finns mat och kaffe redo när man blir sugen :).

Bilden nedan är tagen inne i den större byn i Boca del Torres

I morgon, tisdag elfte februari promenerar jag bort till flygplatsen och påbörjar min resa hemåt. Fylld av minnen och upplevelser, erfarenheter och lärdomar om både mig själv och Lars. Om jag skulle göra om samma sak igen? Självklart! Fast då skulle jag ta ut 20 dollar extra till tullen i djungeln..

// Markus

Stort tack, Lars, för oförglömliga dagar i San Blas!

Bara att ta sig från Panama City till San Blas i Karibien var ett äventyr i sig.
Jag blev upphämtad kl 05.00 på morgonen och delade en jeep med 6 andra resenärer som också skulle dit.

San Blas består av många mycket små öar i Kunna Yala som bebos av
Kuna indianer.

De flesta öarna är obebodda, på vissa bor endast en eller några familjer. Och på vissa öar kan det bo upp till 1000 personer.

När jag kom låg happy Days utanför tre små öar vars hela yta bestod av hyddor. Det var så spännande att traska runt där! I trånga gränder och små fria ytor. Och så olikt allt annat jag sett!

Kvinnorna var något reserverade och ville ogärna bli fotograferade medan barnen var nyfikna och visade gärna hur bra de var på att gå på händer.
Varje by har en hövding /chef och vi fick glädjen att hälsas välkommen av en. Hövdingen låg i en hängmatta mitt i en större hydda som fungerade som en samlingssal.
Bland Kuna indianer råder en form av matriarkat. Vid giftermål flyttar mannen hem till sin hustrus familjs hydda/bostad. Kan bli trångt!
Kvinnorna bär en speciell klädedräkt och är smyckade både på båda smalbenen och underarmarna. Kvinnorna har en guldring mellan näsborrarna som ett tecken på att de passerat pubertet. Alla äldre kvinnor som jag såg hade sådana guldringar, medan det inte var lika frekvent bland de yngre.
Kvinnorna syr ”Molas” som är en del av deras specifika dräkt. Och som de sedan säljer till turister.

Att äga en stor kanot som karvats ut från en trädstam är en statussymbol.

Kunas livnär sig mestadels på kokosnötter, bananer, fisk och skaldjur.
Såg också några hönor och grisar. Finns ”affärer” på de tätbefolkade öarna. Urvalet var mycket begränsat.
Köksdelen i hyddan ( Bild på en eldstad)
Regeringen har bidragit med solpaneler- så det finns el på de större öarna.
En lyktstolpen (bild) från en stor by/stad där det också fanns en flygplats.

Till en ö hade regeringen låtit bygga vattenledningar från fastlandet. Medan andra näraliggande grannöar inte hade det. Fastän det fanns obegränsat med vatten på ”vattenön” och avståndet mellan dessa öar var mycket kort så var det inte säkert att de fick hämta vatten från ”vatten ön” utan de blev hänvisade till att paddla till fastlandet för att hämta vatten, vilket kunde ta upp till 3 tim varje dag!
Det var hövdingen på ”vatten ön ” som bestämde vilka som fick hämta vatten och vilka som inte fick det. Usch – de verkade inte särskilt generösa mot varandra – konkurrens mellan öarna!

På en annan ö som vi besökte fanns bara fyra familjer. Det blev tydligt vilken familj som härskade. En mycket sympatisk kvinna i en familj fick inte sälja molas till mig utan att först gå till en annan familj och be om tillstånd.
Nu vet jag ju inte skälet till detta – men det blev uppenbart att det rådde spänningarna mellan familjerna på denna lilla ö!

Men grannbråk finns ju i alla samhällen, förstås!

Gå in på www. sanblas-islands.com

Men så skräpigt det var! Stora sjok av plastflaskor, burkar etc etc flöt omkring i vattnet nära stranden och även på land

. Ingen tillstymmelse till källsortering där inte!
Men jag tror inte man bara kan skylla på lokalbefolkningen för det fanns även en hel del skräp på helt obebodda öar. Båtar, stora som små, fartyg, skepp kan nog också ha del i detta.

Min första måltid på Happy Days var en kyckling , som nackats och plockats tidigare under dagen. Det var gudomligt gott!
Under hela min vistelse såg jag fram emot att få äta fisk som Lars hade fångat. Men det blev inget med det – kanske någon annan framöver kan få glädjen att få avnjuta Lars fångst ?? När han blivit lite mer varm i kläderna med sitt nya jaktvapen – harpun!

När vi la för ankar på eftermiddagarna kom fiskare i sina kanoter och ville sälja fisk – men då Lars hade tänkt att fiska själv – tackade vi alltid nej.
Det blev således ingen fisk för mig…..jo, sardiner i burk!
Däremot njöt vi stort av languster som vi köpte för en spottstyver.

Sylvia var fantastisk i köket – trollade fram gourmetmåltider av ingenting.
Och jag diskade.
Och Lars fiskade.

Dagarna förflöt i lugnt tempo. Mycket snorkling och bad

Förflyttning mellan öar

Sedan tidigt i säng – det blev ju fort becksvart eftersom det i princip inte fanns något i omgivningen som lyste upp!

Mitt flyg hem blev inställt pga oväder i Newark – fick därför två extra dagar i Panama City.

Jag tackar och bugar!