Klockan 07.48 den 31 januari, Flight Delta 9478, från Linköping till Amsterdam. En flygvärdina kommer fram till min plats och meddelar att jag inte kommer hinna med mitt anslutande flyg som skulle ta mig till Atlanta (och därmed missa flyget till Panama City). På grund av snö i luften lyfte vi en halvtimme för sent, man var tvungen att isa av flygplanet. Visste de inte att det var kallt ute, och kunde påbörja av-isningen lite tidigare tänkte jag för mig själv när jag vänligt tog emot beskedet. Ingen ide att börja argumentera, jag kan ju inte ändra något ändå.
Saker ordnade sig, efter en språngmarch genom Amsterdams flygplats klev jag med andan i halsen som sista passagerare in på flyget mot Atlanta. Skönt, jag skulle hinna med flighten till Panama! Värre var det så klart med det incheckade bagaget, och de cigariller jag lovat köpa med mig. Jag tror att cigarillerna var det mest efterlängtade där på båten utanför Panama, men som sagt, det hanns inte med.

Väl i Panama kom inte mitt bagage, vilket innehöll en del grejer som Lars behövde på sin båt. Hur skulle den kunna springa till planet fortare än jag.. Jag beslöt att vänta ett dygn extra i Panama City, så väskan skulle hinna ifatt mig vilket den gjorde kommande kväll.

Det hostel jag bodde på skulle fixa en jeep som skulle ta mig till San Blas, Carti, där Lars låg med båten. Det är ett område som huserar ursprungsbefolkning, och som ligger väldigt otillgängligt. Nu blev det en vanlig taxi och inte en jeep, och som inte riktigt hittade dit jag skulle. Efter lite frågande stod vi på en väldigt, väldigt dålig väg vid en slags tull mitt i skogen. Taxin fick inte köra längre då endast fyrhjulsdrivna bilar var tillåtet i området. Så taxin släppte av mig och försvann tillbaka till stan. Jag stod nu ensam med en massa personer som ville att jag skulle betala tull. Jag förväntades betala 20 dollar för att få komma vidare. Då taxiresan blev dyrare än förväntat hade jag bara 12 dollar kvar (klantigt av mig), vilket de efter lite diskussion godtog. Diskussionen var lite svår att navigera i, då deras ledares rubiks kub upptog det mesta av deras koncentration..

Lång historia kort, jag fick till slut lift av en förbipasserande pickup till kusten och tog mig ut till segelbåten. Där blev jag välkomnad av Lars och jag kunde pusta ut i förvissning om att jag tagit mig ända fram, dock en dag senare än beräknat. Båten låg mellan tre öar som befolkades av ursprungsbefolkningen. Se Kerstins inlägg, hon var ju där några dagar före mig :).

Redan samma eftermiddag påbörjade vi seglatsen mot Boca del Torres, med ett stopp vid en ögrupp ett par timmars seglats från Carti. Vi stannade två nätter där, snorklade och trivdes. Dag tre tidigt på morgonen började vi segla mot Boca del Torres, en seglats beräknad att ta cirka 36 timmar. Tydligen har jag inga sjöben, så jag blev sjösjuk så fort vi kom ut på öppet vatten.. Det hela slutade med att jag var nere för räkning hela vägen, och Lars fick sköta allt tills vi var framme. Jag får erkänna att jag besökte relingen på båten både en och två gånger. Med motvind och motorkrångel tog det 50 timmar innan vi var framme och jag kunde börja fungera igen.

Nu har vi legat här i Boca del Torres några dagar. Boca del Torre består av några öar som inhyser en del hotell och hostels med surf/dykturister som huvudnäring. Tiden fördriver vi med att fixa saker på båten och då och då åka in till land och se oss omkring. Lars är nog glad att jag är med ombord, för det är en del saker som behöver överyn och justeringar. Vi (läs jag) har fixat luftläckage i bränslesystemet till huvudmotorn, bytt ena färskvattenpåfyllningen, bytt gps, fått loss stopp i avloppet, lagat fiskerullen, justerat tomgång på utombordaren till dingen. Självklart hade han ju gärna gjort detta själv, men någon måste ju se till att det finns mat och kaffe redo när man blir sugen :).

Bilden nedan är tagen inne i den större byn i Boca del Torres

I morgon, tisdag elfte februari promenerar jag bort till flygplatsen och påbörjar min resa hemåt. Fylld av minnen och upplevelser, erfarenheter och lärdomar om både mig själv och Lars. Om jag skulle göra om samma sak igen? Självklart! Fast då skulle jag ta ut 20 dollar extra till tullen i djungeln..

// Markus