Stort tack, Lars, för oförglömliga dagar i San Blas!

Bara att ta sig från Panama City till San Blas i Karibien var ett äventyr i sig.
Jag blev upphämtad kl 05.00 på morgonen och delade en jeep med 6 andra resenärer som också skulle dit.

San Blas består av många mycket små öar i Kunna Yala som bebos av
Kuna indianer.

De flesta öarna är obebodda, på vissa bor endast en eller några familjer. Och på vissa öar kan det bo upp till 1000 personer.

När jag kom låg happy Days utanför tre små öar vars hela yta bestod av hyddor. Det var så spännande att traska runt där! I trånga gränder och små fria ytor. Och så olikt allt annat jag sett!

Kvinnorna var något reserverade och ville ogärna bli fotograferade medan barnen var nyfikna och visade gärna hur bra de var på att gå på händer.
Varje by har en hövding /chef och vi fick glädjen att hälsas välkommen av en. Hövdingen låg i en hängmatta mitt i en större hydda som fungerade som en samlingssal.
Bland Kuna indianer råder en form av matriarkat. Vid giftermål flyttar mannen hem till sin hustrus familjs hydda/bostad. Kan bli trångt!
Kvinnorna bär en speciell klädedräkt och är smyckade både på båda smalbenen och underarmarna. Kvinnorna har en guldring mellan näsborrarna som ett tecken på att de passerat pubertet. Alla äldre kvinnor som jag såg hade sådana guldringar, medan det inte var lika frekvent bland de yngre.
Kvinnorna syr ”Molas” som är en del av deras specifika dräkt. Och som de sedan säljer till turister.

Att äga en stor kanot som karvats ut från en trädstam är en statussymbol.

Kunas livnär sig mestadels på kokosnötter, bananer, fisk och skaldjur.
Såg också några hönor och grisar. Finns ”affärer” på de tätbefolkade öarna. Urvalet var mycket begränsat.
Köksdelen i hyddan ( Bild på en eldstad)
Regeringen har bidragit med solpaneler- så det finns el på de större öarna.
En lyktstolpen (bild) från en stor by/stad där det också fanns en flygplats.

Till en ö hade regeringen låtit bygga vattenledningar från fastlandet. Medan andra näraliggande grannöar inte hade det. Fastän det fanns obegränsat med vatten på ”vattenön” och avståndet mellan dessa öar var mycket kort så var det inte säkert att de fick hämta vatten från ”vatten ön” utan de blev hänvisade till att paddla till fastlandet för att hämta vatten, vilket kunde ta upp till 3 tim varje dag!
Det var hövdingen på ”vatten ön ” som bestämde vilka som fick hämta vatten och vilka som inte fick det. Usch – de verkade inte särskilt generösa mot varandra – konkurrens mellan öarna!

På en annan ö som vi besökte fanns bara fyra familjer. Det blev tydligt vilken familj som härskade. En mycket sympatisk kvinna i en familj fick inte sälja molas till mig utan att först gå till en annan familj och be om tillstånd.
Nu vet jag ju inte skälet till detta – men det blev uppenbart att det rådde spänningarna mellan familjerna på denna lilla ö!

Men grannbråk finns ju i alla samhällen, förstås!

Gå in på www. sanblas-islands.com

Men så skräpigt det var! Stora sjok av plastflaskor, burkar etc etc flöt omkring i vattnet nära stranden och även på land

. Ingen tillstymmelse till källsortering där inte!
Men jag tror inte man bara kan skylla på lokalbefolkningen för det fanns även en hel del skräp på helt obebodda öar. Båtar, stora som små, fartyg, skepp kan nog också ha del i detta.

Min första måltid på Happy Days var en kyckling , som nackats och plockats tidigare under dagen. Det var gudomligt gott!
Under hela min vistelse såg jag fram emot att få äta fisk som Lars hade fångat. Men det blev inget med det – kanske någon annan framöver kan få glädjen att få avnjuta Lars fångst ?? När han blivit lite mer varm i kläderna med sitt nya jaktvapen – harpun!

När vi la för ankar på eftermiddagarna kom fiskare i sina kanoter och ville sälja fisk – men då Lars hade tänkt att fiska själv – tackade vi alltid nej.
Det blev således ingen fisk för mig…..jo, sardiner i burk!
Däremot njöt vi stort av languster som vi köpte för en spottstyver.

Sylvia var fantastisk i köket – trollade fram gourmetmåltider av ingenting.
Och jag diskade.
Och Lars fiskade.

Dagarna förflöt i lugnt tempo. Mycket snorkling och bad

Förflyttning mellan öar

Sedan tidigt i säng – det blev ju fort becksvart eftersom det i princip inte fanns något i omgivningen som lyste upp!

Mitt flyg hem blev inställt pga oväder i Newark – fick därför två extra dagar i Panama City.

Jag tackar och bugar!